Marinbiologi

Samma mångfald som finns på land, finns också i haven. Det finns livsformer så små som fytoplankton, som är mikroskopiskt små, och så stora som valar. Däremellan finns en mängd olika växter och alger, fiskar, vattenlevande däggdjur och ryggradslösa djur, och i havens djupaste djup finns varelser som anpassat sig till ett liv helt utan solljus. Marinbiologi innebär studiet av alla dessa livsformer.

Även om vi inte möter det dagligen är livet i haven minst lika viktigt för oss som livet på land. Alger i havet står till exempel för nästan hälften av allt syre som produceras, och som vi på land andas. Vi hämtar resurser som mat och material från haven. Och även om vi inte ser det så reflekteras all vår naturförstöring lika mycket i haven som på land. En marinbiolog studerar både varelserna i haven och hur människan och olika processer på land, som väder, påverkar haven.

Det finns olika forskningsgrenar inom marinbiologi. En marinbiolog kan till exempel vara specialiserad på iktyologi är en vetenskap som studerar fiskar, fykologi, som är studiet av alger, eller evertebraters zoologi. Man studerar också förhållanden och företeelser i haven, som salthalten i haven och utsläpp från människor. En form av utsläpp är diesel och bensin från de små och stora båtar som människor kör i skärgården och på Östersjön. Dessa är skadliga för hav och växtriket i haven. Se därför till att du, om du kör båt, minimerar skadan genom att använda en dieseltrimbox på din båt.

Bland de senaste utvecklingarna inom marinbiologi är att studera marina biomolekyler, som kan användas vid tillverkning av olika mediciner.

Marinbiologer undersöker dock inte bara vilka skador utsläpp och annan miljöförstöring gör, utan också vilka möjligheter det finns för att reparera dem. Ett problem som uppstått till följd av miljöförstöring är syrefattiga havsbottnar. Det kan leda till att de arter som lever på dessa bottnar dör eller tvingas flytta till andra, grundare vatten. Marinbiologer undersöker nu hur långt ner krabbor och andra asätare är villiga att gå för att finna mat, för att se vilka möjligheter som finns för att återställa balansen i haven. Detta gör man genom att sänka ned döda grisar till en nivå med bara 7 % syrehalt, och se vilka arter som äter av den. Det visade sig att både krabbor och räkor, och till och med bläckfisk, tog sig ned så långt i haven.

Marinbiologer behövs numera också inom restaurangvärlden. I och med att alger intar de fina restaurangköken ökar behovet av en expert på plats. Det insåg i alla fall spanske kocken Ángel León, som testlagade oätliga alger och blev matförgiftad. Kanske är det en möjlighet till en helt ny arbetsmarknad för marinbiologer i framtiden?